![](data:image/svg+xml,<svg display="block" id="2531834213" role="presentation" viewBox="0 0 36 36" xmlns="http://www.w3.org/2000/svg"><path d="M 8.667 0 L 8.667 26 M 17.333 0 L 17.333 26 M 2.889 0 L 23.111 0 C 24.707 0 26 1.293 26 2.889 L 26 23.111 C 26 24.707 24.707 26 23.111 26 L 2.889 26 C 1.293 26 0 24.707 0 23.111 L 0 2.889 C 0 1.293 1.293 0 2.889 0 Z" fill="transparent" height="26px" id="lW5iyUDYU" stroke-dasharray="" stroke-linecap="round" stroke-linejoin="round" stroke-width="1.5" stroke="rgb(0, 0, 0)" transform="translate(5 5)" width="26px"/></svg>)
Vad är en direktupphandling?
Direktupphandling är ett förfarande utan krav på annonsering eller särskilda former för anbud. Det får användas när upphandlingens värde understiger direktupphandlingsgränsen eller i vissa undantagsfall, till exempel vid synnerlig brådska.
Hur får leverantörer reda på direktupphandlingar?
De annonseras sällan, utan myndigheten tillfrågar oftast några leverantörer direkt, ibland muntligt. Det är därför värt att vara känd hos de organisationer man vill sälja till, till exempel genom att presentera sig för inköps- eller upphandlingsavdelningen och höra hur de arbetar med direktupphandling. Vissa myndigheter publicerar ändå sina direktupphandlingar, och inget hindrar en myndighet från att annonsera och be om skriftliga anbud.
Myndigheter ska också ha riktlinjer för direktupphandling, som ofta anger till exempel hur många leverantörer som ska tillfrågas över ett visst belopp. Att begära ut kundens riktlinjer är ett enkelt sätt att förstå hur man kommer i fråga.
Gäller några regler alls vid direktupphandling?
Ja. De grundläggande upphandlingsprinciperna gäller, myndigheten ska ha riktlinjer för direktupphandling och direktupphandlingar över 100 000 kronor ska dokumenteras, inklusive skälen för att direktupphandla.
Däremot finns i princip inga regler om hur själva upphandlingen ska gå till. Det finns inget krav på annonsering eller på att anbud lämnas i en viss form, och en myndighet kan alltså köpa på ett muntligt anbud. Det ger stor frihet, men principerna innebär ändå att myndigheten inte får diskriminera leverantörer eller ställa oproportionerliga krav.
När får direktupphandling användas?
I fyra typer av situationer. Den vanligaste är när upphandlingens värde understiger direktupphandlingsgränsen. Den kan också användas när förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering är uppfyllda, till exempel när en annonserad upphandling inte gett några lämpliga anbud eller när bara en leverantör kan utföra uppdraget av tekniska skäl eller på grund av ensamrätt. Därutöver får den användas för att täcka ett brådskande behov som uppstått på grund av en överprövning, och när det finns synnerliga skäl, till exempel synnerlig brådska som myndigheten inte själv har orsakat.
Saknas stöd i lagen är det en otillåten direktupphandling. Avtalet kan då ogiltigförklaras, och myndigheten kan få betala upphandlingsskadeavgift.
